Ibland... Det är inte ofta men ibland så strömmar blodet så hårt i mina ådror av ilska som jag inte vet hur jag ska hantera, jag pratar alltså inte om att bara bli riktigt, jävla förbannad. Jag var så arg häromdagen, jag brukar vara bra på att dölja och glömma bort för att slippa hantera det men när någon frågar en hur man mår i sådana där lägen man sitter och biter sig så hårt i kinderna att man känner blodsmaken i munnen så går det inte längre att hålla inne den där ilskan och det resulterar i mitt fall i ett hejdlöst grinande och eftersom jag blev analyserad och tvinges till att fortsätta vara med dessa personer resten av dagen som sa de är okej, berätta hur du mår, tänker mm. Så får jag aldrig chansen att glömma och sopa ilskan under mattan som jag brukar. Jag måste hela tiden påminnas om denna ilska och jag tvingas då analysera och funderar och tänka på vems fel, varför det blev som det blev, och jag försöker hela tiden hålla inne allt samtidigt som någon försökt dra det ur mig resulterar det i att när jag väl kommer hem exploderar jag och de är så intensiv ilska att jag bara vill slå och slita sönder något och jag agerar ut all ilska som byggts under dagen och kan inte sluta jag försöker flera gånger under kvällen och lyckades väl vara lugn i några minuter innan de slog slint igen och det blev så jävla jobbigt att jag blev trött på mig själv varför i helvete jag inte bara kunde lägga ner, så höll de på i flera timmar fast jag själv var så trött på att ilskan inte tog slut.
