Nu börjar det igen, kan inte somna utan att tankarna flödar, tankar som jag inte vill ha och de värsta av allt är att så fort det är något så dras jag hela vägen ända tillbaks till dig igen. även om de är någon annan som får mig att känna mig som jag gör så kommer du upp där med ditt flin och jag tänker vad är det för fel jag alltid gör. Jag är så tyst jag vet, jag har inget att säga, jag är så tyst även när jag pratar, om man aldrig tycker om nånting behöver man aldrig bry sig så mycket... Jag försöker så jävla mycket att inte bry mig för jag vet att allt alltid tar slut eller försvinner de är så det är. Men jag är sämst på det. Jag kan inte somna utan att tänka på massa saker så jag har börjat kolla serier igen avsnitt efter avsnitt tills hjärnan och ögonen slocknar.
