Too close to succeed
Det blir alltid fel. Jag vet inte hur man gör längre, vet inte hur man lever, inte som att jag inte vill, jag bara vet inte hur. Det blir bara fel hur man än gör, just när man tänker att man kan dehär, när man tror att man förstått vad allt går ut på. Då sviker man sig själv, försätter sig i situationer man ångrar. Jag hittar något att glädjas åt men så kommer jag på att jag hittat nått lyckligt och då blir jag så rädd att förlora det så jag öser på i 110 och kommer på när jag gjort övertramp att jag gått alldeles för snabbt fra och ångrar mig men då är det redan försent att backa tillbaks, vad gör man då? det finns ingen ångra knapp i livet. Det är som att måla man får till det, sen tänker man att man kanske kan få till det lite bättre så man drar ett extra drag med penseln, sen ett till, så minns man den där gamla målningen man förstörde med de där extra dragen och så tittar man på sin målning och inser att man gjort samma mistag igen, man skulle slutat när de var sådär vackert. Men jag är inte den som slutar när det är bra, jag vill ha bättre jag målar fler och fler lager och sen är det alldeles för mycket färg och jag blir förbannad och slänger skiten. Jag vill bara få det lyckat nån gång.
När man målar med känslor blir det alltid ett drag för mycket. too close to succeed, too close to love...