Jag skrev ett brev till mina föräldrar, inte till dem direkt mer till mig för att försöka förstå dem, eller försöka reda ut vad jag kände för dem. Jag trodde att det skulle hjälpa mig att förstå dem, eller lösa någon sorts skuld men.. Det hjälpte mig varken att förstå dem eller de saker dem gjort eller inte gjort, de löste inget. Om något gjorde det mig bara mer oklok, det ända jag kom fram till var att dem förstörde varandra och att det är dem bådas fel eller skuld. Så jag kan inte riktigt vara arg på dem heller för den enes handling mot mig kändes som den var på grund av hur den andre behandlade den. Så fortfarande känner jag bara skuld för hur jag själv känner och agerar för det känns som om dem inte förtjänar den situationen dem hamnat i för det var på grund av den andra som det blev som det blev och alltså är allt bådas fel men jag har svårare för att hantera den ena än den andra och det känns elakt men det är så jag känner. Jag är arg på dem fast jag inte vill det och det går inte att göra något åt det.