Insignificant to you...
Jaha så var man här igen då.
De är skönt att vara tillbaka i TP och träffa alla som man kommer sakna så mycket när vi slutar, vilket man tänker rätt mycket på, att vi ska sluta alltså. Nog för att jag är aningen trött på att bo här och inte ha tillgång till allt man saknar hemma, men gud så man kommer sakna alla människor, friheten att inte behöva planera att träffa vännerna utan bara kan springa in till dem. Jag längtar till sommaren och till värmen, att få komma utomlands och känna mig fri. Jag hatar allt som man måste göra nu för tiden, allt man måste tänka på. Jag tycker inte om att känna mig fast och bunden till något, att ha måsten. Känner mig trött och förvirrad, tror jag ägnar för mycket tid åt fel saker, sånt som jag skulle klarat mig så bra utan och som ändå bara får en att känna sig dålig.
