Jag tar ett bloss och undrar vem fan de är ni ser...

Jag saknar dig både mindre och mer och om du letar efter nån som går att lita på, nån som går att ändra på, som säger mitt på ljusan dag att jag är lycklig med dig, då letar du efter nåt annat än det här. Du är nog den som oftast får mig att le men lika ofta får du mina ögon att tåras. Jag har mardrömmar om dig och mig, då det känns som att allt bara vart på låtsas. Innan jag kände dig mådde jag sämst fast ibland kan jag tycka att det känns ännu sämre nu

 

Ni säger jag förtjänar något mer men då undrar jag vilken del av mig de är ni ser, Jag känner oron i magen och sorgen i blicken. Jag vill inte såra dig, jag vill inte mista dig, jag står här och längtar efter att få känna din famn men jag tror inte att du längtar efter min, jag tror inte på att de blir du och jag. Därför känns det så fel att glömma alla andra att inte gå till dem som med öppna armar ber mig falla, dem tar emot mig då. Men jag känner i magen och jag känner i blicken, tänk om jag sårade dig. Jag orkar inte samma sak igen, jag hatar andras tårar som är på grund av mig, det gör mig illa, bara tanken på att såra dig, men jag kan bli lycklig ett tag, om än bara för en dag. För just nu får du mig att kännas som ett andrahands val men han får mig att lysa som solen en sommar dag, fast jag vet att han bara finns för kort, kanske det är värt att få känna mig stark, jag vill bara känna värmen av en famn, för kort eller för långt det är inte tiden jag räknar det är lyckan i min kropp. Och jag vill va lycklig nu.

Kommentera här: