Vi ska springa längs iskalla vatten, skratta och gråta. Vi ska lägga oss ned i snön och titta upp mot stjärnorna som lyser. Månen är dold av molnen. Vi ser inget längre, en storm av snö blåser bort sikten och vi tappar bort varandras händer. I kylan står vi ensamma och fryser, en av oss står kvar och väntar medan den andra försöker hitta hem. Ingen av oss vet vad den andre vill, ingen av oss vet vad vi egentligen gör. Stormen fortsätter och inget kommer bli löst fören den lugnar sig och sikten klarnar. Men jag vet att det är kallt där, ensam i stormen. Man behöver värmen från någons hand men alla händer är inte varma. Snö gör en kall men också glad.
