Tro mig jag ser det i varje ögonkast du ger mig, hör det i varje suck du ger mig. Jag är varken blind, döv eller känslokall...
Jag känner det i varje steg du tar.
Tro mig jag förstår oxå din besvikelse, men jag är också besviken, ledsen och trött på att alltid bli påmind om din besvikelse, och att minnas att de inte alltid varit så. Men jag tror inte att det är ditt fel, jag tror att det var förutbestämt, att man föds sån. Synd bara att det var tvunget att drabba dig, du som har det så perfekt, att du skulle behöva smutsa ner dig. Fast de gör du ju inte du låtsas om att det inte finns, men jag klandrar dig inte jag lider med dig, det är synd om dig <3